Målsättning
Att lära sig grunderna för hur en trygg och korrekt artbestämning görs. Här läggs främst vikt vid hur en vanlig fälthandbok kan användas och vilka frågor man ställer sig snarare än att lära sig alla arter utantill.
Handledare
Handledaren bör vara en erfaren ornitolog med goda eller hyggliga kunskaper i hur man skiljer de svenska fåglarna till art, kön och ålder, och inte minst hur man skiljer olika grupper från varandra.
Deltagarnas förkunskaper
Inga speciella förkunskaper krävs, men en viss erfarenhet av att försöka skilja olika fåglar från varandra är en fördel. Ett intresse för fältbestämning är viktigare!
Antal sammankomster
Cirkeln kan genomföras som 6 sammankomster (alla inomhus), men torde ge betydligt mer om man kombinerar exempelvis 6 sammankomster inomhus med 4 exkursioner för att tillämpa de nyvunna insikterna och för att träna på fältbestämningens ädla konst.
Allmän uppläggning
Cirkeln följer avsnitten i boken Vilken fågel? men bör läsas parallellt med en vanlig fälthandbok, förslagsvis Fågelguiden (Svensson, Mullarney & Zetterström, 2:a uppl. 2009). Trots att Fågelguiden är väl omfattande – men en lång rad arter från Medelhavet eller Mellanöstern – är det den avgjort bästa och mest pedagogiska fälthandboken. Men om någon föredrar att använda en annan fälthandbok går det givetvis bra förutsatt att den är av god kvalitet.
I många fall fokuserar texten i Vilken fågel? på vilka karaktärer man ska lägga på minnet att studera (t.ex. ”längd och färg hos näbb och ben” hos vissa vadare) utan att i detalj reda ut förhållandena. I sådana sammanhang kommer Fågelguiden eller någon annan fälthandbok väl till pass.
Under varje sammankomst finns ett närmast oändligt antal frågor att fördjupa sig i, och i vissa fall kan det finnas anledning att komma överens om vissa grupper eller frågeställningar behandlas mer översiktligt. Men låt inte det gå ut över arter/grupper som någon eller några av deltagrana är speciellt intresserade av. Somliga grupper kanske deltagarna redan kan bra, och de kan helt lämnas därhän.
Vissa av träffarna är särskilt omfattande (exempelvis sammankomst 3 med bland annat rovfåglar, sammankomst 4 med vadare och sammankomst 5 med sångare). Om allt ska tas grundligt bör kanske dessa sammankomster dubbleras.
Men det är också fullt rimligt att välja ut någon grupp och fördjupa sig i den under en hel cirkel, t.ex. a) änder och andra sjöfåglar, b) vadare, c) rovfåglar eller d) sångare och andra små tättingar.
Beroende på deltagarnas förkunskaper och målinriktning kan det finnas anledning att fundera på vilken nivå cirkeln ska lägga huvudvikt vid. För att spetsa till det: ska cirkeln fokusera på hur man skiljer lommar från doppingar eller på hur man åldersbestämmer flygande lommar?
Om man väljer att kombinera cirkeln med ett antal exkursioner kan det vara klokt om cirkelledaren utifrån de tidigare innesammankomsterna förbereder några diskussionsfrågor som anknyter till årstiden, miljöerna och det fågelliv man upplever i fält. Cirkelledaren bör också hålla koll på hela cirkeln, så att man kan skärskåda de intressanta fåglar man ser i fält även om man ännu inte hunnit till den gruppen i själva boken.
Generella frågeställningar
För varje grupp som behandlas kan det finnas anledning att ställa dessa frågor:
Fåglars sång och andra läten
Fåglarnas läten är i många fall avgörande för att skilja dem åt (rör- och kärrsångare är ett utmärkt exempel). Även om inte fåglarnas läten bör förbigås helt med tystnad (!) under cirkeln kan det nog vara klokt att behandla den aspekten styvmoderligt för att inte cirkeln ska sprängas av alla detaljer.
Fåglars sång och andra läten förtjänar en egen cirkel!
Sammankomst 1
Deltagarna presenterar sig och sitt fågel-/naturintresse för varandra och bekantar sig lite med boken Vilken fågel? Diskutera också vilken eller vilka fälthandböcker deltagarna kommer att använda sig av – det finns inget hinder att olika böcker kommer till användning.
Sammankomst 2
Inledning; Svanar; Gäss; Simänder och gravand; Dykänder och skrakar; Hönsfåglar (9–39)
Sammankomst 3
Lommar; Doppingar; Havsfåglar; Skarvar; Hägrar; Storkar; Vråkar; Hökar; Kärrhökar; Glador och fiskgjuse; Örnar; Falkar; Sumphöns; Trana (40–70)
Sammankomst 4
Strandpipare; Pipare och tofsvipa; Beckasiner och morkulla; Spovar; Storsnäppor; Småvadare; Övriga vadare; Labbar; Måsfåglar; Tärnor; Alkor; Duvor; Gök och nattskärra (71–106)
Sammankomst 5
Ugglor; Seglare; Praktfåglar; Hackspettar; Lärkor; Svalor; Piplärkor; Ärlor; Sidensvans, strömstare, gärdsmyg och järnsparv; Småtrastar; Trastar; Sångare (107–148)
Sammankomst 6
Kungsfåglar; Flugsnappare; Skäggmes och pungmes; Mesar; Nötväcka och trädkrypare; Sommargylling; Törnskator; Kråkfåglar; Stare; Sparvfinkar; Finkar; Fältsparvar (149–183)
Avslutningsvis:
© APUS Förlag www.apusbok.se